Fiskevård i Rolfsåns vattensystem

De flesta av er känner säkert till Rolfsån som ett fint litet laxvatten. Ån är klassad som Natura 2000-område för sin "genuina" och "särskilt skyddsvärda" laxstam och mynnar i Kungsbackafjorden, som är naturreservat sedan 2005. Mycket arbete, bland annat av Kungsbacka Sportfiskeklubb och Sällskapet Sportfiskare i Göteborg, har lagts ner i både Kungsbackaån och Rolfsån för att få det fina havsöringsfiske som idag finns i Kungsbacka kommun.

Rolfsåns vattensystem har sina källflöden i trakterna väster om Borås, i form av Nolån och Sörån. Dessa två mycket fina små åar rinner i Bollebygdstrakten samman och bildar Storån, som rinner ut i Lygnern vid Sätila. Lygnern går sedan via Sundsjön över i Stensjön, där Rolfsån tar vid och rinner den sista milen ut till Kungsbackafjorden. Sammanlagt därmed miltals av fina reproduktionslokaler för lax och öring. Eller?

Redan uppströms Stensjön förstörs nämligen dessa tankar genom Ålgårda kraftverk. Kraftverket är ett så kallat defintivt vandringshinder, och har effektivt hindrat vandrande fiskar som exempelvis lax och havsöring sedan det byggdes 1918. Det är alltså snart 100 år sedan lax och havsöring hade tillträde till sina ordinarie lekplatser i Storånsystemet! Effekten har bland annat blivit ett skört laxbestånd i Rolfsån, samt låg genetisk diversitet (ni kan kalla det inavel) av flera av de öringstammar som finns uppströms kraftverket. Innan kraftverket byggdes vandrade havsöringen fritt i vattensystemet, och bidrog då troligtvis med genetisk diversitet till avkomman vid höstens lek. Detta gäller inte minst den ovanligt grovvuxna Lygnernöringen, som enligt en nygjord genetikstudie har tappat mer och mer av sin så kallade genpool (dvs den genetiska diversiteten, med risk för inavel) sedan kraftverket i Ålgårda byggdes.

Som ni säkert vet är insjööring, bäcköring och havsöring genetiskt sett samma art (Salmo trutta) och de parar sig obehindrat med varandra. Enligt studien förekom ett så kallat genflöde mellan havsöring och Lygnerns insjööringstam fram till 1918 när Ålgårda alltså byggdes. Ytterligare kraftverksutbyggnad i Storån, Lygnernöringens lekområde, har därtill decimerat stammen, som numera är "hotad till sin existens", enligt studien. Att få upp havsöring till Storån skulle därmed sannolikt hjälpa det beståndet avsevärt, kanske rent av rädda det från utrotning. Högst sannolikt skulle även Rolfsåns laxbestånd bli mer livskraftigt om det fick tillgång till sina gamla lekområden uppströms Ålgårda kraftverk. Länsstyrelsen har därför i flera år jobbat med projektet "Biologisk återställning i Rolfsåns vattensystem". Allt är därmed inte totalt mörker! ;-)

Som en del av mitt examensarbete på Länsstyrelsen så avsattes tisdagseftermiddagen till besök vid de olika "projektobjekten" i vattensystemet. Bland annat har ett antal vandringsvägar för fisk iordningställts. Det första som hände var dock att vi hittade en handfull kantareller (se bilden ovan), märkligt nog på en så udda plats som landtungan mitt emellan kraftverksdammen och intagskanalen till ett av kraftverken!

Bilderna ovan visar den fantastiskt fina fiskvägen förbi Bosgårdens kraftverk, det längst nedströms belägna vandringshindret i Storån. En fiskväg eller vandringsväg av detta slag kallas för omlöp. Principen är att man skapar en konstgjord, naturlik bäck som går i terrängen runt vandringshindret/kraftverket, och där fisken helt enkelt kan vandra förbi. Omlöpet går alltså ut från huvudfåran uppströms kraftverket. Detta syns tydligt i den övre bilden ovan. Nästa bild visar tydligt den vackert anlagda fåran som ringlar fram i terrängen, och som har en låg strömhastighet som även tillåter sämre simmare än lax och öring att passera.

Bilden ovan visar omlöpets utlopp i huvudfåran, med den svårpasserade kraftverksdammen till vänster och turbinhallen något längre ner. Länsstyrelsens miljöbalkshandläggare John Nyberg är mycket nöjd med resultatet.

En annan variant på vandringsväg syns nedan. Bilden är tagen ytterligare lite uppströms i Storån, vid Apelnäs kraftverk. Det som tidigare var en fördämning och ett högt, svårpasserbart fall har genom cementgjutning blivit en väl avvägd vandringsväg.

Ni kan möjligtvis på bilden själva räkna in avsatserna, som ger fisken möjlighet att ta sig förbi fördämningen i flera steg, med nödvändig chans till vila emellan.

Till höger i bild syns början av intagskanalen, där alltså vatten leds bort till turbinen/kraftverket.

Till vänster i bild, strax hitom John och Johanna, syns en betongskepnad som är den tidigare fisktrappan. Denna var dock inte särskilt funktionell. Väldigt viktigt med en vandringsväg är ju givetvis att fisken hittar upp i den, vilket är mindre troligt om vandringsvägen är lite malplacerad och inte där fisken normalt skulle vandra/hoppa/simma. Viktigt att poängtera är att en vandringsväg även ska fungera för nedströmsvandrande fisk, med samma kriterier som tidigare.

Grönforsen ovan (Sörån) är att annat exempel på biologisk återställning i vattensystemet. Här fanns tidigare ett kraftverk, men detta revs ut 2005, forsen restaurerades och sträckan är nu öppen för vandrande fisk. Byggnaderna nere till vänster är Flügger Färgs lokaler i Bollebygd. Här fick vi även en guidad tour kring den gamla industrins fina direktörsvilla med 14 rum och kök, som låg vackert belägen på höjden uppe till vänster i bild. Johanna hittade dessutom fler kantareller på denna lilla tur. Att den vänliga gamla mannen i grannhuset, som trots dåliga knän bjöd på den trevliga sightseeingen skulle ha en dator och dessutom hitta in på denna blogg känns väl högst osannolikt, snarast som en utopi, men tack återigen ;-)

Hulta damm i Nolån är ännu ett vandringshinder som man vill riva ut. Dammen tjänar inget syfte annat än som vandringshinder, och om markägaren och den som äger den så kallade fallrättigheten i dessa ärenden inte är alltför krånglig att ha att göra med är förhoppningen ofta att kunna lösa ut fallrätten och riva dammen.

Mer om projeket hittar ni på

http://www.rolfsan.se/ som absolut rekommenderas. Där finns mer foton, kartor och information.

Tight Lines

/Markus