Söndagens makalösa hajtur! (del 1)

Äntligen fiskeväder! Efter att inte ha blött linorna sedan tävlingen i Öresund i september var vi nu riktigt sugna på fiske! Vi hade först lite planer på Öresund, men efter lite fiskemässigt klena fiskerapporter under lördagen så bestämde vi oss för att åka ut på Fladen för att prova lite på haj och kanske prova lite vrakmete. Mats hämtade upp Magnus och mig, och efter att ha hämtat båten som redan stod på trailer sedan sist så sjösatte vi snabbt i Gottskär i Kungsbackafjorden. Det var en fantastisk morgon!
Vi tuffade utåt i fjorden och såg solen gå upp bakom dimbankarna i öster. Det var några minusgrader på morgonen men det lovade gott med solen och ett stilla hav. Med Ingemar Stenmarks skicklighet rundade Magnus hummertinornas välor när vi passerade Hållsundsudde.
Vi visste att det kommit upp en del stor pigghaj på sistone och insåg att det kunde bli sista havsfiskepasset i hemmavattnen i år. Höstvädret kan vara nyckfullt.
Vi tycktes vara ensamma på havet bland fritidsbåtarna, men så var klockan ganska tidigt en söndagsmorgon. Ute i farleden var det dock som vanligt gott om fartyg. Vi passerade ganska nära Nidingen med sin klassiska siluett. Nidingen, med sina förrädiska rev, är Sveriges största skeppskyrkogård. Hundratals båtar, om inte mer, har förlist här. Vi håller oss på säkert avstånd, man ska inte lita helt på elektroniken.
Nidingen är även en mycket bra plats för fågelskådare. Många fåglar stannar här under framförallt vår och höst, och här finns också Sveriges enda häckande par av den ovanliga Tretåiga måsen (Rissa tridactyla).
Apropå häckning så observerades här ute under ett antal år på 1990-talet den unika Krullhårstofsade onsalaslyngeln (Matsus Lagerstedtus), som särskilt under fina semesterdagar kunde visa sig och med sina speciella övertygande parningsrop locka upp framförallt tonårsdöttrar i fyrvaktarstugan.

Hursomhelst, vi susade direkt ut mot en topp där vi utan problem fyllde upp agnförrådet med småsej och några enstaka makrillar. Hajen är en allätare, men en färsk fiskstrimla sitter bra på kroken och skickar ut ett effektivt doftstråk som ofta lockar in hajarna.
Vi använder ett klassiskt paternoster-tackel ungefär som på bilden nedan:

Viktigt att tänka på är att man har minst 1mm nylon till tafsmaterialet, då hajen dels har vasst tandgarnityr, men inte minst att den även har hud som sandpapper som sliter på tacklen. Då hajen är ganska duktig på att slingra sig och rulla sig på linan är det också väldigt viktigt att man har ordentligt med tjock nylontafs mellan tacklet och flätlinan.
Vi kan också nämna att hajen är en stimfisk utan dess like, så när man väl börjar få haj så kör man med ett enkrokstackel, lämpligtvis bara med tafsen under pilken. På detta vis får man mer ut av fighten, som givetvis utkämpas med lätta grejer.
Vi fiskar inte precis på botten utan gärna några meter upp. På detta sätt är det ingen risk att hajen plockar upp och sväljer betet utan att du märker något. Tvärtom så får du ofta ett brutalt hugg, och eftersom vi gör mothugg direkt så sitter omkring 99 av 100 hajar i mungipan och de kan snabbt returneras.

Fortsättning följer!
/Markus