Mer info kring kolmulen!

En titt i Sportfiskarnas Storfiskregister, denna utmärkta och dessutom sökbara källa till kunskap, visar att det bara registrerats 6 kolmular, varav flera är långt tillbaka i registrets historia. Team-kamrat Magnus misstänker nog att några fler har fångats, men det rör sig i vilket fall om en ytterst ovanlig art för oss sportfiskare. En drömfångst helt enkelt, som kompenserade mer än väl för det faktum att vi inte fick någon rocka, trots hård satsning från vår sida under de totalt drygt 50h vi låg ute på Bratten.

Vi låg för ankar med lång lina och driftade under söndag kväll, natt och måndag morgon över ett ganska stort område då den svaga vinden och strömmen långsamt svajade oss åt alla håll. Genom att dessutom släppa ut mer ankarlina täcker man väldigt stora områden. Som grundast var vi uppe på ca 285m (ovanför ravinen) och som djupast visade ekolodet på ca 335m (nära ravinens botten i detta område).
   Våra småkrokar med små makrillstrimlor hade det sista dygnet, inte minst på natten, frenetiskt attackerats av agntjuvarnas agntjuv (efter pirålen givetvis) blåkäxan, den lilla hajarten som härute kan vara ganska talrik. Man hade därför efter att ha pumpat upp tvåsiffrigt med små blåkäxor ganska mycket tröttnat på de små krokarna som sitter någon meter eller två upp på tacklet och som hela tiden lockade till sig "små haj-jävlar" istället för annat rart såsom skoläst, havsmus, guldlax och kolmule som alla är givna drömfiskar.

Efter att ha driftat över en fin kant som stupade från 310-330m så fick Nisse sin fina långa på drygt 10kg och vi kände att botten var lite "riffig" som vi brukar säga - lite ojämn helt enkelt. Hett med andra ord. Det var ute på ca 330m som den lille rackaren då valde att hugga in på en liten makrillstrimla som någon oansvarig jäkel satt en 1/0-krok i, så det blev det sista han gjorde. Hans bortgång var dock inte i onödan utan var till mycket stor glädje - ja rent av eufori - för en handfull slitna havsfiskare 25 sjömil ut från land.
   I hamn hade Nisses mor, far, mormor och morfar något svårare att dela euforin över en okänd fisk på 380gr ("-Tordmule är väl en fågel?"), men vi lät oss inte nedslås över detta och kvällen, och hela resan, avslutades på bästa sätt med mormors pannkakor innan 3 slagna hjältar somnade strax innan huvudet nådde kudden.

/Markus