I lördags hade Mattias och jag med oss Anders "Knarre" Bengtsson från Daiwa/BIOS ut på fiske. Jag fruktade att tre så pratglada grabbar i samma lilla båt skulle skrämma bort all fisk, men det hela gick vägen trots många rövarhistorier och skrattsalvor under dagen. Anders testade lite nya prylar från Daiwa till detta roliga fiske. Bland annat fick ett inline-spö och några heta jiggar bända bra med fisk. Anders hade aldrig testat detta fiske innan, och Mattias och mitt mål var högt uppsatt: en trekilos skulle han ha som personbästa när dagen var klar! Dessutom har Mattias mål väldigt länge varit en femplussare.
För att göra en lång historia kort fick vi efter några timmars fiske syn på en större fisk på 1,5 meters djup. Eftersom jag själv haft flytet med dubbla femplussare i år var det solklart att Mattias skulle fiska på denna, och efter lite trugande kunde varen inte motstå jiggen. Några nervösa ögonblick kunde Mattias glädja sig åt ett nytt personbästa på finfina 5,16 kilo, teamets tredje femma denna fantastiska säsong!
När vi gled förbi en strand med fin sand- och grusbotten tittade vi alla tre på ett fint avtryck på ca en meters djup. Detta ser man ganska ofta, sannolikt ligger fisken nedgrävd vid vissa tillfällen (tobis- eller öringsmoltjakt kanske?) och lämnar dessa avtryck. Mattias och Knarre avfärdade det som ännu ett avtryck, men jag lyckades tack vare mina polariserande solglasögon urskilja två ögon som stack upp.
Jag stack ett spö i handen på Knarre och fick lyssna på envist prat från övriga två i båten om att det bara var ett avtryck. När vi smugit in båten tillräckligt nära var de bägge övertygade och efter en kort fundering lämnade en stor piggvar sitt kamouflage och nöp den lilla jiggen i ett moln av sand och grus. Knarre lyckades med bedriften att skada handen i krokningen (blir väl så när man mest flugfiskar småöring...), men upp kom ett riktigt grannt personbästa på fina 3,02 kilo!
Dagen var i övrigt riktigt lyckad med hela fem fiskar över 3 kg, som givetvis återutsattes. Ingen slätvar syntes till, men i övrigt har veckan varit rena vildmarkssafarit för Mattias och mig. Om man räknar med torsdagens hemfärd i skymningen från den trevliga föreläsningen hos Skene Järn har veckan bjudit på närkontakt med två älgar, fem kronhjortar, två rävar (varav en med en kanin i käften), ett svanpar som parade sig (läckert att se deras "parningsdans" med slingrande halsar), häger, tranor, stenskvättor och givetvis mängder med strandskator och annan sjöfågel.
/Mackan
Sjukt coolt!
SvaraRadera