10-gradarn - where the action is!

I fredags anlände vi till Mattias sommarstuga i Fiskebäckskil, där vi sjösatte och nyttjade sista solljuset till att jaga makrill. Det hela fortlöpte planenligt och det är alltid skönt att ha agnet säkrat. Lördag morgon hämtade vi Rickard Larsson i Lysekil och susade de knappt 60 sjömilen ut mot legendariska 10-gradarn. Det visade sig att det var en del grov sjö kvar från fredagens blåst, och dessutom en del dimma, så utfärden tog lite längre tid än beräknat.

Den djupa Norska rännan går längs med Norges sydkust och leder in salt Atlantvatten ända till Oslofjorden och Kosterfjorden. Det inströmmande Atlantvattnet och de stora djupen ger förutsättningar för ett spännande fiske efter storvuxen fisk av många olika sorter. 10-gradarn är en stor bergstopp som ligger på kanten av Norska rännan och djupet går från ca 250 meter ner till över 400 meter på ganska kort sträcka. Många av havsfiskarens verkliga drömarter simmar runt här och det vi oftast gör är att med hjälp av ekolodet leta runt efter hårdbottnar.

Väl ute började vi med djupfisket och vi hade siktet inställt på bland annat långa och blålånga. En och annan lubb blandade sig i leken innan Mattias drog på lite större fisk. En arg kombattant parkerade på botten 385 meter ner och efter några ursinniga ruskningar kunde vi snabbt konstatera att det rörde sig om en långa, modell större.

Allt gick väl och en bra fight och en god stund senare kunde vi väga in en långa på 17,4 kilo, en riktigt fin fisk! Mattias fortsatte att visa vägen genom att en stund senare bli allvarligt besvärad av en ny motståndare. Stillsamt men riktigt tungt motstånd som en vitrocka, men lite för tungt... Håkäring?! Vi röjde lite i aktern på båten, riggade kameran samt stod beredda med både huggkrok och framförallt ett rep för att "taila" stor fisk.

För hälleflundra är det standard med en snara runt stjärtspolen och en håkäring ska man undvika att ens ta in i båten, då hajar är broskfiskar och saknar bland annat skyddande revben kring buken. Mattias kämpade på och det var såpass tungt spöböj att kompisarna i team Navia, uppankrade en bit bort, hörde av sig på VHF:en och undrade om det var något riktigt stort på gång. Vitrocka har vi fångat tvåsiffrigt antal gånger i teamet och nog för att det är en av de tyngsta fajterna, men detta var ännu värre. Det var därför ett stort antiklimax när just en vitrocka dyker upp i det klara havsvattnet.

Det visar sig att den hade trasslat in stjärten i Mattias patenterade blålångatackel med några extra upphängare, och därför likt en skål pressades upp genom vattenlagren. Det är sällan man blir besviken över denna fantastiska djuphavsfisk, men vi trodde det var något ännu häftigare.

Långa och lubb är utmärkta matfiskar och får följa med hem, medan vitrockan likt övriga broskfiskar saknar simblåsa och därmed inte brukar ha några problem med att bi returnerad, trots stora fångstdjup. Andra broskfiskar är den vanliga agntjuven blåkäxa, som gladeligen attackerar både stora och små agn. Största under dygnet var på 760 gram, vilket kan jämföras med svenska rekordet på 936 gram.

Lubbar i blandad storlek högg med jämna mellanrum. En fantastisk matfisk! Störst var en fisk på knappt 9 kilo.

Vi lade också en stund på blåkäft, där Mattias sedan förra året har det svenska rekordet på 1090 gram, en fisk som nyligen slagits flera gånger om. Det visade sig att fisken var på plats på hotspot och vi fick totalt tio blåkäftar där Rickard toppade på ca 1100 gram. För egen del var det en ny art med svensk utgångshamn, vilket var extra kul. Sedan jag för över 10 år sedan fångade min första blåkäft i norska Langesund, har den tillhört mina absoluta favoritarter. En cool fighter och en av de allra bästa matfiskarna.

Under natten mot söndagen gjorde vi en riktad satsning på havsmus, efter tips från våra norska kompisar i inte minst NKML. Trots heta stalltips gick vi bet och natten bjöd istället på mest blåkäxa. Det mest spännande var en lite större fisk som högg en räkagnad småkrok på 268 meter och som gjorde en del väsen av sig, innan den tyvärr avslöjade sig som en långa i 4-kilosklassen. Mattias tappade också en liten ljus fisk i ytan som vi fortfarande inte vet vad det var. Guldlax och kolmule är arter som vi med jämna mellanrum fångar i Langesund, så chansen på dessa rariteter är riktigt stor på 10-gradarn.

Söndagen var otroligt trög, kanske eftersom strömmen var snudd på obefintlig, och vi åkte hemåt vid lunchtid. Sammantaget dock en klart hyfsad tur med ett par fina fiskar. Utan att hymla kan vi säga att en frontmonterad elmotor är en total revolution för detta fiske.  Föreställ er att ligga helt blickstilla över en hårdbotten, med exakt precision utan att behöva ankra. Helt magiskt.

Team Navias nya fiskemaskin var befolkad av inte mindre än fem trevliga grabbar. Vi rekommenderar att ni bevakar rapporteringen från teamet, som låg ute från fredag till söndag eftermiddag, med riktigt imponerande fångster.  Navia finns både i vår länklista, samt på Facebook (precis som vi). Vi grattar Navia till ett grymt fiske!

/Mackan