En klassiker!

Senaste veckan har ägnats åt fältarbete för examensarbetet.

Under dagens exkursion vid vattnet kunde min kollega Johanna förvånat se en ivrig biolog/sportfiskare försöka få tag på en gren just utom räckhåll. Slutligen kunde jag nöjt plocka ner en riktig klassiker: en spinnare av märket Mepps!! Under tonåren användes detta legendariska bete flitigt vid bl a abborre- och gäddfisket i hemmavattnen!

Kortfattat ska vi undersöka bottenfaunan (d v s bottenlevande småkryp) och se om det finns en påverkan från kraftverk i ett vattendrag. Uppströms ett kraftverk blir vattnet mer stillastående och sjölikt, vilket gör att sediment (sand, grus) och organiskt material (kvistar, löv, döda organismer) sjunker till botten och samlas på hög. Nedströms kraftverket blir det däremot ont om detta viktiga material, vilket gör miljön något steril, karg och näringsfattig för de flesta organismer. Detta innebär exempelvis mindre mat för fisk. Dessutom gör ju vattenregleringen att området nedströms ett kraftverk blir en stressig miljö p g a att stora delar av åfåran stundtals torrläggs.

Bottendjuren samlas in genom Naturvårdsverkets standariserade provtagningsmetoder. I detta fall är det så kallade sparkprov, där en viss mängd bottenyta (här ett visst antal tänkta rutor på 0,2 kvadratmeter) sparkas upp av en provtagare (undertecknad) under en viss tid (här 60 sek). Genom att sparka runt på botten frigörs bottendjuren, som tack vare strömmen driver in i håven. Man får givetvis med en viss mängd "skräp" i håven, vilket innebär en del sorteringsarbete, antingen på plats eller hemma på labbet. Det viktiga är att man försöker få med alla djur i håven.

De insamlade proven samlas upp i burkar och provet konserveras med 96%-ig sprit och kan sedan artbestäms i lugn och ro hemma på labbet. Genom att olika arter är känsliga för olika saker (övergödning, syrebrist, lågt pH, miljögifter etc.) kan man genom att använda olika index påvisa ett visst miljöproblem eller få fram ett resultat på artdiversiteten. Som exempel saknas ju försurningskänsliga arter om pH är för lågt.
I vårt fall ska vi , bland annat med statistiska metoder, jämföra bottenfaunan från kraftverket med en annan "opåverkad" sträcka i samma å för att se om det finns någon skillnad i diversitet.
De standardiserade metoderna gör dels att vem som helst ska kunna göra exakt samma provtagning och att resultaten därigenom blir jämförbara, men även att resultatet får statistisk styrka, då man med hjälp av statistiska metoder kan säkerställa tillförlitligheten i en undersökning.

Trangiaköket, biologens bästa vän!

/Markus