Kurs vattendragsrestaurering.

Jag har haft förmånen att få vara med på en kurs i vattendragsrestaurering tisdag-torsdag denna vecka. Kursen är arrangerad av Naturvårdsverket och behandlar inte minst problemet med vattenkraftverk. Jag har tidigare visat bilder på samma tema från Rolfsåns avrinningsområde. Kursen är nationell och hålls i Falkenberg, där man jobbar hårt med Ätrans vattensystem och dess skyddsvärda laxstam.


Vid Hertings kraftstation i centrala Falkenberg går fisken upp i en laxtrappa och förbi kraftverket. Falkenbergs kommun äger kraftverket och har efter påtryckningar gått med på en utrivning av stora delar av kraftverket, vilket innebär en fri passage för alla fiskarter upp i Ätran. Åtgärden är unik och innebär en klar förbättring av möjligheten för fisk att passera kraftverket. Beslutet har föregåtts av stora fiskeribiologiska undersökningar.
Den befintliga fisktrappan har fungerat hyfsat för salmonider (lax och öring), men klart sämre för andra fiskarter. På bilden ovan syns en laxhona på ca 4kg som idag håvats i fisktrappan och som hjälptes sista biten över betongen. Bland annat var Hallands Nyheter på plats.


Själv hade jag den makalösa turen under vårt korta studiebesök att på bild fånga en lax som hoppade i ett av fallen kring kraftverket. Hoppande lax är verkligen en viktig symbol för naturvården och givetvis en viktig faktor för oss biologer i jobbet med den här typen av arbete. Utrivningen av kraftverket bekostas av Naturvårdsverket och Falkenbergs kommun, och är verkligen unik i sitt slag. Givetvis blir det krångligare om det handlar om privatägda kraftverk eller ickestatliga storbolag.
Som det är nu är sportfisket efter det relativt klena laxbeståndet i Ätran värt ca 5 milj. kronor, men beräknas kunna värderas till 20-25 milj. kronor med ett "normalstort" bestånd. Utrivningen inklusive den ekonomiska förlusten p g a minskad kraftproduktion beräknas till 40-90 miljoner kronor. Med ett ökat laxbestånd och därmed ökad turism skulle de pengarna ganska snabbt vara tillbaka. Att Falkenbergs kommun med detta är en förebild inom detta område behöver väl knappast tilläggas.


Längre upp i systemet, närmare bestämt vid Nydala kvarn i det viktiga biflödet Högvadsån, finns ett par svårforcerade fall i samband med kvarnbyggnaden. En del av fisken (här uppskattningsvis 50%) passerar via dessa vandringshinder. Lax och öring är duktiga simmare och kan ta sig förbi vandringshinder genom hopp på bortåt 2m!! Ofta är ju fiskvägar, såsom fisktrappor, avsedda just för salmoniderna. Salmoniderna är dock de klart bästa simmarna, medan fiskarter som abborre, gädda, gös, ål, nejonögon och de flesta karpfiskarna är väldigt dåliga på att passera denna typ av vandringshinder. Undantag är exempelvis färnan och iden, som periodvis migrerar en hel del i vattensystemen. De saknar dock inte minst salmonidernas hoppegenskaper för att passera den typ av vandringshinder som ni ser på bilden ovan.

Vid Nydala kvarn går andra hälften av fisken in i en fiskfälla, där de håvas, mäts, könsbestäms och slutligen lyfts förbi vandringshindren. Detta arbete har utförts sedan 1954 (!!) och är därmed en oerhört viktig kunskapskälla för att inte minst övervaka årsvariationer i bestånden av de kommersiella arterna lax och öring. Ca 1/4 till 1/5 av fisken är öring, resten lax.

Denna vackra öring på ca 3kg lyftes upp under dagen. Idag på eftermiddagen hade 13 fiskar gått i fällan, varav 3 var öringar. Hittills i år har ca 270 fiskar lyfts förbi vandringshindren. Under glansåren på 1980-talet gick ca 1400 fiskar i fällan!! Som mest lyftes 200 fiskar på en dag förbi fallen!!

Nedgången har utöver kraftverken bland annat berott på laxparasiten Gyrodactylus salaris, som i Ätran sannolikt introducerades i samband med en fiskutsättning 1984. Denna parasit (en s k haptorsmask) är ca 0,5mm lång och sitter i slemmet på framförallt laxyngel. De orsakar små gropar i skinnet på ynglen, vilket i sin tur leder till infektioner och angrepp. Ett litet laxyngel kan ha flera tusen parasiter!

"Gyron" har framförallt i Norge medfört enorma konsekvenser. I vissa älvar har laxbestånden slagits ut nära 100%-igt, med gigantiska ekonomiska konsekvenser som följd, medan svenska vattendrag på västkusten har sett en varierande effekt av parasiten. Det är ynglen som dör, då parasiten är sötvattenslevande och därmed inte överlever på fisk som går ut i havet, och den sprids därmed inte heller via fisk som är havsvandrande (om inte avståndet och sträckan genom saltvatten är kort).

I Ätran har vissa år varit värre än andra under 2000-talet. Av de laxförande vattendragen på västkusten är det bara Enningsdalälven, Örekilsälven, Kungsbackaån och Rolfsån som är fria från Gyrodactylus salaris (våren 2009). Den största spridningsvektorn är utplantering av fisk. Parasiten kan finnas på regnbåge, och utplantering av denna art har spridit smittan till många vattensystem på västkusten.

/Markus