Lördagens biologutflykt.

Lördagen ägnades åt lite spaning och fotografering i bäckar och åar i Kungsbackas närområde. Jag tog med biologkollegan Nils Ljunggren till de olika fiskvägarna en bit upp i Rolfsåns vattensystem. Vandringsvägarna, som vi visat bilder på tidigare, ska hjälpa lax, havsöring och Lygnerns insjööring att nå sina ursprungliga lekområden uppströms Lygnern.


Det fina omlöpet vid Bosgårdens kraftstation är ett bra exempel på en lyckad vandringsväg. Dammbyggnaden gör att fisken naturligt simmar upp i omlöpet som är byggt som en naturlig del av ån. Omlöpet är dessutom tillräckligt långt för att fallhöjden inte ska bli för stor, vilket är ett krav för att sämre simmare ska ta sig upp. Lax och öring är dock utomordentliga simmare och hoppare och tar sig ofta förbi mindre vandringshinder.


Omlöpet är inte mer än några månader gammalt, men redan har insektslivet tagit fart. Detta bevisas genom strömstarens förekomst. Ovan ser ni Nils som smyger sig fram för att få en bra bild. Strömstaren ser ni långt ut till höger i bild på stenen vid vattnet.


Strömstaren är väldigt duktig på att samla in insekter från botten. Den sitter på stenar och dyker i vattnet på ett ganska roligt sätt. En väldigt charmig bekantskap.


Lite längre uppströms ligger Apelnäs med den femstegiga cementtrappan. Även denna trappa fungerar bra för lax och öring, men den är inte lika bra som Bosgårdens omlöp för fiskarter med sämre förmåga att forcera ström och hinder. Anledningen till att man inte alltid gör ett omlöp är att terrängen runt om sällan tillåter det. Det måste finnas gott om plats i naturen och det får inte vara för mycket berg.

Vandringsvägen vid Forsa kraftstation vid Bollebygd är ett dåligt exempel på omlöp (min egen personliga åsikt). Det är alldeles för brant, vattenfåran är alltför odefinierad och krånglig för fisken att hitta upp i, och dessutom riskerar alla lösa stenar i bild att rasa ner vid ett rejält högflöde, vilket såklart skulle rasera hela omlöpet.
En lösning här hade varit att dra ut omlöpet längre ut i terrängen, alltså till vänster i bilden ovan. Med ett längre omlöp får man ner fallhöjden, vilket gör det enklare och mer möjligt för fisken att ta sig upp.

Att själva luckan som reglerar vattenmängden i omlöpet dessutom var ganska stängd, trots högflöde, hjälper bivetvis inte fisken på vägen. På bilden ovan ser man tydligt hur det mesta av vattnet spiller över kanten till höger i bild, istället för att gå igenom luckan och ner till omlöpet som går ner till vänster. Det är ju möjligt att det finns en logisk förklaring till detta, men under oktober-november när laxen och öringen vandrar borde de ju givetvis ges alla möjligheter att passera kraftverket.

/Markus