måndag 31 maj 2010
Tromsö 2010
Makrill i Gullmarn i helgen.
söndag 30 maj 2010
Id 2,64kg.
torsdag 27 maj 2010
Mats är nöjd
Dagens middag
onsdag 26 maj 2010
Båtfixarkväll.
Båten börjar bli redo för fiskesäsongen, och närmast väntar Pater Noster Cup om några helger. Andra givna höjdpunkter i år är bland annat några veckors fiske i Langesund samt en del artjakt nere i Öresund.
tisdag 25 maj 2010
12m2 räcker gott.
2kg Berggylta!
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
fredag 21 maj 2010
torsdag 20 maj 2010
Tromsö imorgon!
Henke satsar på att höja sitt Pb i år!
Utsättning av ål
Glasålarna var i toppform!
Man uppskattar att invandringen av glasål från lekområdena i Sargassohavet har minskat med ca 99% de senaste 50 åren, vilket är anmärkningsvärt. Storskaligt yrkesfiske i Europa och hög dödlighet i vattenkraftverkens turbiner för nedströmsvandrande blankålar på väg mot Sargassohavet är de två huvudsakliga anledningarna.
Kom tillbaka när du väger ett kilo!
Det märkligaste beslutet för att skydda ålen trädde i kraft i maj 2007. Då blev det i stort sett totalt förbud för sportfiskare att meta ål, medan de yrkesfiskare som kunde deklarera en ålfångst på minst 400kg/år tidigare säsonger fick dispens och kunde fortsätta fiska! Personligen höll jag årets traditionella ålfiskepass som en av årets sportfiskehöjdpunkter, och då brukade jag oftast returnera ålen. Det blev onekligen en hel del protester från oss sportfiskare när det visade sig att förbudet inte gällde alla, vilket inte är så konstigt med en sådan ickekonsekvent lagstiftning. Beslutet innebar alltså att de som fångade mest fick fortsätta med fisket!
Min personliga uppfattning är annars att sportfiskare generellt är väldigt medgörliga när det gäller att rätta sig efter lagstiftning som syftar till att skydda fiskbestånden, men att en del yrkesfiskare däremot ofta slingrar sig och skyller ifrån sig. En av yrkesfiskarna som fick yttra sig i debatten, Per Vidlund utanför Västerås, belyste med all önskvärd tydlighet det faktum att yrkesfiskarna inte direkt är en samling akademiker med kommentaren:
- Vi fiskar på inplanterad ål och det svenska beståndet av ål är gott!
Det svenska yrkesfisket var alltså inte alls något hot mot ålbeståndet, enligt Vidlund, som inte heller verkade tro på forskarnas larmrapporter om hur allvarligt det var ställt med vår vän Anguilla anguilla. Det är dock svårt att bortse från det faktum att en ålfiskare fångar mer ål på en vecka än vad de flesta sportfiskare fångar under en hel livstid. Förhoppningsvis gör restriktioner i yrkesfisket, stödutsättningar och förbättrande åtgärder vid kraftverken att åtminstone våra barnbarn kan ge sig ut med ett bottenmete i det berömda "ålamörkret"!
tisdag 18 maj 2010
Gäddfiske till helgen?
Ännu fler fenknotar!
måndag 17 maj 2010
Rapport vrakfisket:
Micael K, Håkan W, Jari och Sellman startade på natten och tuffade nordväst mot Skagenvraken, som gav riktigt dåligt med fisk. De träffade där en yrkesfiskare som var trevlig nog att vänta med att garna vraket till Confidence hade fiskat färdigt. Han berättade dessutom att sejfisket hade varit bra "längre västerut", alltså typ nordväst Skagen, och att torskfisket hade varit bättre österut, alltså mot Sverige.
Confidence drog då vidare mot nordost och testade bland annat Fågelvraken Korpen och Duvan, med bara enstaka småtorskar och några sejar upp till 3-4kg som resultat, trots perfekta förutsättningar med vrakträff varje drift. Gänget susade vidare mot Måseskärsvraken (Westbank, Westvåg) och ner till Hagenvraken med fortsatt usla resultat, vilket inte hör till vanligheterna när Confidence med sin alltid rutinerade besättning är ute.
Sellman misstänker att det var allt färna-, björkna- och metesnack ombord som orsakade det dåliga resultatet. För er som inte känner Rickard Sellman så kan vi berätta att han är den klart mest vidskeplige i Isola-teamet! Om man exempelvis råkar vissla ombord kan man åka på en "hörring" så skjortan står rätt ut! :-)
Rickard påpekade också att det var exakt samma besättning som 1 maj-helgen hade ett trögt fiske på Kummelbank, vilket kan ha spelat in. Lite jetlag liksom
:-) Själv fick jag tacka nej till fisketuren p g a skolarbete, vilket nu i efterhand inte känns lika tungt som när man på DMI-prognosen såg att havet skulle ligga helt blankt...
Tight Lines!
/Markus
söndag 16 maj 2010
Vrakfiske idag!
God morgon på er!
Tackelspecial repris 4 (av 4)
Första gången vi i Isola kom i kontakt med arten var när vi med vår gamla båt trailade upp till Sommeröy som också ligger i Tromsö området. Året var 1997 och vi fick 4 st på agn den gången med Mats pjäs på 24,4 kg i topp. Ja på den tiden var det faktiskt en riktigt stor fisk som blev årets största i fiskejournalens årsredovisning.
Några beten vi använder
Vi fiskar väl ungefär som alla andra med framförallt Stormjiggar och Giant Jighead. Stor favorit för oss har varit RCW färgen som ni ser längst upp på bilden ovan. Men även GT (självlysande) och BSD (Blåa) har funkat bra. Min egen favorit blev under den senaste resan en giant jigghead 200g svart/pärlemo tillsammans med den största storm RCW kroppen . Kroppen får man sätta fast med två st buntband.
Metoderna är många men det som funkat bra för oss är driftfiske i 1-2 knops fart där vi vevat och använt spinnstop på 2-1o sek. Ofta har fisken attackerat i spinnstoppet eller direkt efter när jiggen får fart igen. Ibland har vi fäst en extra trekrok på stormjiggen som ni ser på rcw jiggen på bilden och är det riktigt trögt har en gulpmask funkat bra som extra attraktor. Vi använder oss mest av 135 g och 264 g jiggarna. Vi tycker nog att lite större bete har funkat något bättre men även 135 g jiggen har gett många fiskar och även den största hittills som vägde ca 54 kg.
Putte med fin Kveite
Medelvikten på fiskarna i Tromsö har legat mellan 10 kg som minst och ca 19 kg som störst medans fiskarna i Saltströmmen haft en klart lägre medelvikt där de flesta legat mellan 2-10 kg med några enstaka toppar mellan 20-54 kg.
I Tromsö har vi fått ca 85 st flundror på de tre åren vi varit där och av dom har ca 25 st varit över 20 kg. Den största delen av dessa fiskar har fått gå tillbaka.
Det är inte lätt att ta kort på fisk som skall återutsättas
Farten på invevningen har också varierat. Vissa dagar har snabb invevning funkat bäst medans det dagen efter har varit tvärtom. Även spöt i spöhållaren har gett fin fisk ibland. En av mina finaste fiskar i somras fick jag när jag höll spöt över axeln i mellanvattnet medans jag pratade i telefon. Det var inte långt ifrån att jag blev en utrustning fattigare då hugget var riktigt brutalt.
Djupen som funkat klart bäst är 5-25 m och gärna sand eller lite blandbotten. Ett bra lekande som man fäster huvudlinan i och någon meter 1 mm nylon tafs med en ögleknut brukar vi använda framför jiggen. Detta är mina erfarenheter av Hälleflundrafiske men det finns säkert lika många olika åsikter och tekniker när det gäller detta fiske.
Fiskehälsningar Magnus
lördag 15 maj 2010
Mycket jobb.
fredag 14 maj 2010
No Name poleras!
//Sellman
Spola Kroken i vattnet!
torsdag 13 maj 2010
Piggvartrolling för Mikael
onsdag 12 maj 2010
Tackelspecial repris 3
Confidence djuphavstackel!
Micael Karlsson på Confidence har bidragit med två varianter på djuphavstackel. Vi tackar ödmjukast för de fina skisserna! Confidence-gänget är ju som alla vet mycket rutinerade på denna typ av fiske. Lämpliga platser att doppa dessa tackel är exempelvis 10-gradarn och Bratten.
tisdag 11 maj 2010
Tackelspecial repris 2
Pater noster-tacklet!
Vi fortsätter tackelspecialen med en riktig klassiker: Pater noster-tacklet!
Om det är ett tackel man ska ha i tackelpärmen så är det nog detta. Tack vare tafsen under pilken och möjligheten till variation är detta ett oerhört bra allroundtackel som fungerar till det mesta. Det är dessutom väldigt lättfiskat.
Det man kan variera är allt från krokstorlek och lindiameter till tafslängder och antal upphängare. Nybörjaren startar exempelvis lämpligast med bara en upphängare.
Det finns några enkla saker att tänka på:
- tacklet ska inte vara längre än spöt, då får man problem med att få in tacklet i båten. Detta gäller givetvis de flesta tackel, men med två upphängare är det lätt hänt att tacklet blir ganska långt.
- om botten är väldigt taggig kan man ta bort undertafsen. Då minskar risken att fastna markant. Annars ska man alltid ha en tafs under pilken! Vår erfarenhet är att väldigt många av de största fiskarna nästan alltid tar den understa kroken. Självklart tar nästan alla plattfiskar vanligtvis den undre kroken, precis som flera andra direkt bottenbundna arter. Undantaget är framförallt skrubba som ibland jagar väldigt aktivt och ofta stiger till en upphängare, men de största blå- och berggyltorna är exempel på arter som nästan alltid tar understa kroken. Vitling och kolja hugger dock oftare på en upphängare.
- man kan försöka se till så att upphängarkrokarna inte trasslar ihop sig, vilket kan hända om tafsarna är för långa och sitter för nära varandra.
- om undertafsen är knuten direkt i pilken och man ofta dunkar pilken i botten kan linan skadas. Ha därför lekande/fjäderring/beteslås till tafsen och kontrollera linan ibland.
- underkroken skadas ofta vid bottennapp mm, så det är smidigt att ha några extra undertafsar färdigknutna när man är ute. Det går då snabbt och lätt att byta underkroken.
Något som vi kanske inte har nämnt ännu är att det är oerhört viktigt att man har känslan för det tackel man använder, det vill säga att man vet hur tacklet rör sig och fungerar under olika förhållanden. Har man exempelvis ett långt släptackel så fungerar det bäst vid en viss drifthastighet, medan det inte alls tjänar sitt syfte om båten ligger helt still. Man kan jämföra med att ha koll på hur en wobbler rör sig vid olika vev- eller trollinghastigheter. Känslan helt enkelt!
Pater noster-tacklet däremot är lättfiskat, fungerar vid de flesta förhållanden (olika drifthastigheter och djup etc.) och är därmed ett väldigt gångbart tackel som nästan alltid fungerar väldigt bra.
måndag 10 maj 2010
Tackelspecial repris 1
Släptackel special:
Vi börjar med det tackel som vi antagligen använder mest, åtminstone på tävling. Det är ett ganska klassiskt glidande släptackel med bom, fast med två krokar på släpet samt en upphängare. Fisken tar oftast bakre kroken av de två på släpet. Upphängaren gör att tacklet blir väldigt allround då man även attraherar fisken en bit upp från botten. Tacklet kan varieras väldigt mycket (krokstorlek, lindimension, tafslängder, avstånd mellan krokar) beroende på vilken typ av fiske det gäller. I vårat team brukar exempelvis Magnus vilja ha upphängaren hetsandes ganska nära bommen, medan Markus vill ha upphängaren mer svävandes en bit upp. En stor fördel med detta tackel är att man kan presentera olika beten, inte minst välskurna fiskstrimlor, på ett väldigt förföriskt och lockande sätt. Det finns några smådetaljer att ta hänsyn till med detta tackel. En sak är att det kräver att man har lite drift eller ström. Detta gäller ju alla släptackel som annars bara blir liggandes orörliga på botten. Generellt kan man säga att ju snabbare drift man har, desto längre kan släpet vara (vi tipsar snart om långa slät/piggvarstackel) utan att man tappar kontakten med betet.
Tacklet fungerar dock inte alltid särskilt bra på exempelvis turbåt eller när man försöker hålla båten still över en liten fläck. En anledning är givetvis att ett långt släp har en tendens till att lättare trassla ihop med grannens tackel. Den andra anledningen kan vara att om skepparen håller båten på ett litet område så rör sig båten lite fram och tillbaka. Detta gör att tacklet åker lite fram och tillbaka, vilket leder till att det dels inte rör sig som det ska, dels att du tappar kontakten med betet.
Släptackel är inte heller så lyckade att använda om botten är väldigt taggig och stenig, då de riskerar att fastna lätt. Grundtanken är ju att betena ska presenteras på eller precis över botten. I sådana lägen är ett klassiskt Pater Noster-tackel bättre.
Det återkommer vi till ;-)
Tackelspecial i repris.
Självklart lägger vi in eventuella fiskerapporter och framåt veckoslutet hoppas delar av teamet komma ut på något fiskepass om vädret blir ok. Vi kan redan nu tipsa om att fisket i Öresund varit bra den gångna helgen. Kolla Helsingborgsbåtarnas hemsida för rapporter, där helgens fiske bland annat bjöd på rödspätta på 1,9kg, 18 koljor över kilot samt 2 fenknotar över gränsen för registrerad storfisk!
torsdag 6 maj 2010
Summering Måseskär 30/4-3/5 (del 2)
Söndag forts.
Från Navia får vi även rapport om en grym blågylta som Anders fångat. Den vägs i hamn till 710gr och är en av de största på senare år. Räkna med att den kommer att finnas med i topp när havsfiskeåret 2010 summeras!
På eftermiddagen åker vi in till Hällevikstrand, där vi släpper av farsorna och Christian. Alex och jag avslutar dagen med att fiska lite fjärsing och knot, utan att få några stora exemplar. I en halvtimmas tid är det några tumlare som leker runt båten, utan att jag lyckas få något riktigt bra foto. De är sanslöst snabba och simmar flertalet gånger in under båten och upp på andra sidan. Vi åker sedan in till Käringön och käkar kvällsmat.
Måndag
På måndagsmorgonen packar vi in allt i båten och sticker för att testa några vrak, då Alex aldrig fått någon bleka. Vi kör med bomtackel och maskjiggar, vilket är ett fantastiskt roligt fiske. Man kan veva tacklet väldigt fort genom vattnet och huggen blir stenhårda.
Redan i första driften får vi dubbelhugg på bleka. Efter några drifter har vi bara fått bleka under 2kg, när Alex drar i en tyngre fisk som tar lina. Efter 5-6 sek sliter sig dock fisken, som sannolikt var riktigt stor. Det hugger bra och lite senare drar Alex på ytterligare något större på den heta blåa maskjiggen han lånat av mig. Efter en stunds fightande kan jag håva ett riktigt välmatat exemplar, där vikten pendlar kring strax över 4kg!
Då vi ändå ska in och proviantera innan hemfärd väljer vi att väga den i land, så vi lägger den i en box med is och vatten. Vi väljer nu att avsluta fisket då blekan kan vara svår att returnera p. g. a. tryckkänslighet, och vi har redan tvingats lägga ett gäng i isboxen som får bli fiskgratäng.
Vi kör förbi Navia-Anders på invägen och väl i hamn väger vi blekan på min digitalvåg, som stannar på exakt 4,00kg! Jag meddelar Alex att han därmed kan registrera sin första storfisk någonsin, med minsta möjliga marginal!
Stämningen är nu på topp och dagen känns redan räddad. Efter inköp av lunch i mataffären på Käringön sticker vi snabbt ut igen på ett blankt hav. Vi kör en stund efter havskatt, men Alex får vänta på sin första misse. Han tar dock dagens största vitling och sin första rötsimpa någonsin, samt en kungsfisk.
Vi tuffar sedan söderut och fiskar av några platser på vägen, utan större sensationer, innan vi packar ihop och kör hem till Lerkil. Efter en middag och en varm dusch somnar man sedan gott, nästan innan man hunnit fundera över när nästa fisketur ska planeras in! Men efter en fiskeresa som denna, med trevligt fiske, några underbara dagar på havet, samt atmosfären med boende, mat och goda vänner - ja, då överlever man arbetsveckan!
Hälsningar
Markus