Kort i rocken? Inga problem!
Thomas Haraldsson med en fin skrubba!
Rutinerade storebror Niklas bänder i något lite större...
...som visar sig vara en dubblé spätta-sandskädda!
Självklart höll vi hårt på Vandias minimimått. Dessa är medvetet satta något över rekommenderade minimimått, men om vi ska ha kvar detta unika fiske måste vi sportfiskare föregå med gott exempel och returnera för liten och för smal fisk. Man ser alldeles för ofta folk som behåller allt de får, trots att fisken skulle behöva växa till sig.
Vi vet flera "sportfiskare" som under höstarna fiskar från egen båt och fyller frysen med allt de får i plattfiskväg, inklusive små sandskäddor. Detta beteende påverkar givetvis bestånden negativt. Minimimått på turbåtarna är ett mycket bra initiativ, något Vandia har använt sig av länge. Det är ju självklart att vi sportfiskare ska kunna ta hem några goda plattfiskar till middag, men då får det bli skärpning från alla om fisket ska bli hållbart.
Vill du åka med denna buss!?
Emma och Anton Berglund, heta storfiskare!
Plattfiskbändning i motljus!
Kronborg i Helsingör förknippas inte bara med renässansen och Hamlet, utan är även ett mycket populärt område för kustfiskare. Bland mycket annat tas det en hel del havsöring i området.
Skeppare Thomas har alltid full koll på allt som händer på båten och assisterar snabbt vid exempelvis vägning.
Lite heta agn till Öresundsfisket.
Johan Sundheim körde ett specialknep för att ha bästa visuella kontroll på fisket...eller nåt...
Drygt 30 KSK:are bjöd på allt från neoprenvadare och havsfiskespön till klassiska Atom-drag och Reflex-spinnare under kvällens auktion! Alla var nog väldigt nöjda och några gjorde riktigt fina klipp. Jag kan nämna att Isola-Magnus ropade hem en jättefin skrylla, samt att Confidence-Micael bjöd högst på en ask med heta rödingblänken! Själv kompletterade jag min isfiskeutrustning med en rulle inför kommande vinters gäddfiskepass.
Efter att först ha blivit skrämd vithårig av en stor häger på några meters avstånd (hägern blev högst sannolikt lika rädd av en smygande, kamerautrustad, kamouflageklädd galning) så intog jag position vid en fin grusbank. Det dröjde inte länge innan två öringar i tvåkilosklassen strök förbi. På bilden nedan syns en av fiskarna i lektagen, men de behagade givetvis inte synas samtidigt på bild...
Plötsligt gick en stor öringhona upp med huvudet över ytan precis framför mig. Själva beteendet är inte helt ovanligt, vi har spekulerat i att det kan röra sig om någon sorts revirhävdande, men att jag skulle lyckas fånga det på bild kändes ganska otroligt!
Bilden blev inte direkt knivskarp, men man får ju vara ganska nöjd ändå med att man var med på avtryckarfingret ;-)
Förra årets tillställning var succéartad med närmare 30 klubbmedlemmar som gjorde fina klipp på diverse fiskeprylar. I år har man minst lika bra chans att inhandla fiskeutrustning till kanonpriser. Jag kan nämna flugfiskeutrustning, diverse spön, rullar och linor, ett splitternytt ekolod, oanvända neoprenvadare samt lådvis med begagnade tillbehör till väldigt bra priser.
På måndagens juniorverksamhet var det tackelbindning på schemat, och Isola var där och såg till så att de som ska med på lördag har riktiga tackel. Havsfisket i Öresund är en utmärkt inkörsport för sportfiskeintresserade juniorer och vi försöker alltid få med de juniorer som är "självgående" på detta fiske. Det är relativt enkelt fiske och det nappar oftast bra. Man är ju ett gäng på båten, så det händer alltid något. Skulle någon av de yngre juniorerna ändå tappa orken ett tag räcker det oftast med att Thomas och Holger serverar en korv med bröd. Efter detta brukar ett varv runt båten för att titta i fångstlådorna vara tillräckligt för att fiskelusten ska komma tillbaka!
Sagt och gjort, med havsöringen urtagen och hängandes på en klyka gick vi på det populära promenadstråket upp mot parkeringen. Halvvägs där mötte vi ett äldre par. De stannade till, varpå mannen nöjt konstaterade att tre livs levande flugfiskare minsann fångat en blank fisk på dryga halvmetern. Vi kategoriserade snabbt och mycket ofint in den mycket trevlige mannen och hans fru i kategorin "herrgårdsägare-i-hufvudstaden-med-sommarstuga-i-Båstadtrakten".
Herrgårdsägaren hade uppenbarligen ingen som helst sportfiskebakgrund, men alla visste ju att flugfiske är den noblaste av alla sporter, möjligtvis räknades även hästpolo och golf dit, och han kände sig därför tvingad att kommentera vår fångst. Han sade därför, med utpräglad Stockholmsdialekt:
Från vänster Peter Hultén, Anders Thorbjörnsson, Björn Bohlin, Anders Lundgren och Urban Wikenborg. Tack för hjälpen hälsar far och son Lundgren!
Samme far och son åkte på hemvägen förbi Kungsbackaån vid Alafors, som är ett perfekt spanställe för hoppande lax och öring. Vi såg dock ingen fisk. Sannolikt har fisken redan vandrat upp till sina lekområden, oktober brukar vara lämplig tid här lite beroende på vattenstånd. Öringleken i bäckarna borde dock fortfarande vara igång efter senaste veckans regn. Förhoppningsvis blir det en kvällstur i veckan.
Vi fortsatte in i hytten där misären fortsatte. Här umgicks alla med alla och vi fick konstiga inviter som vi bestämt fick avvisa. Alla var orakade och smutsiga och irrade planlöst runt på båten.
De hemskaste scenerna utspelades dock nere i kojen. Där hittade vi en utslagen Jari Karlsson som i sin galenskap låg och kramade sin flytväst. Han höll krampaktigt fast vid en gammal Pågen-limpa från 2007, sannolikt det sista ätbara ombord på båten. Bara några veckor tidigare hade vi sett varningstecken på Jaris mentala tillstånd när vi fiskade hälleflundra i Tromsö. Efter en veckas fiske hade Jari bara fått hälleflundra upp till 3kg, medan alla andra fått minst 2 var över 10kg. Detta var tredje året i rad som Jari misslyckades med sin livsuppgift att få en hälleflundra över 10kg. Kanske borde vi redan då ha anat oråd, trots positiv försäkran om att "nästa år tar jag den". Att Jaris fall i trapphuset i Tromsö var en ren olycka kändes nu mer tveksamt. Vi kände oss alltmer illa till mods.
Plötsligt kommer Olof rusandes med en gammal brunsnultra, tagen över 30 nautiska mil därifrån, och kräver att bli fotad. Den misslyckade satsningen på ett svenskt rekord på denna ovanliga art har tydligen drivit Olof till randen av galenskap.
Magnus tvingar Håkan att vila en stund, och styrkan verkar komma åter hos besättningen.
Innan vi lämnar stackarna pekar Magnus ut vilken riktning svenska kusten ligger åt. Vi överlämnar en handkompass och lite dricksvatten innan vi lämnar Confidence och drar tillbaka till Langesund. Confidence bogserades senare i hamn av en filipinsk containerbåt som hittat dem drivandes i Oslofjorden.
