lördag 9 juni 2012

Valkokaren - tickande miljöbomb med historia

S/S Skytteren, i sportfiskekretsar känd som Valkokaren, är känt för sin läckande last av brännolja. Den ingår i den vrakinventering som bland annat Sjöfartsverket, Länsstyrelsen Västra Götaland och Chalmers arbetat med. För någon vecka sedan hörde jag på radio att Valkokaren, detta kalasfina blekavrak, cementerats fast i toppen på listan över ett 30-tal högriskobjekt längs den svenska kusten. Läckaget tros ha pågått under det senaste decenniet och uppskattas kunna pågå i 10-15 år till, baserat på beräkningar av nuvarande läckage samt den totala lasten. Risken finns givetvis att rost bryter sönder fartyget, med en större oljekatastrof som följd. Är man ute kring Valkokaren en lugn dag både ser och känner man läckaget, som olja på ytan och med en lätt doft av brännolja i luften.
Gammalt foto av S/S Skytteren
I tidningen Yrkesfiskaren (jodå, jag följer den och där finns en hel del läsvärt) har man uppmärksammat problemet och berättar lite av fartygets ganska intressanta historia. S/S Skytteren tillverkades av samma rederi som byggde Titanic (det gick ju inte heller särskilt bra för den båten) och sjösattes 1901. Från början gick hon under namnet S/S Suevic med emigranter mellan Europa, Australien och Sydafrika, innan hon rekvirerades av engelska flottan för att transportera militärer till (Andra) Boerkriget. 1907, då som oceanångare, gick hon ganska allvarligt på grund och under första världskriget användes återigen S/S Suevic för transport av soldater till bland annat Medelhavet.
Bleka tagen 2010 på Valkokaren. Den enda storfiskregistrerade det året. Vägde 4,00kg på bryggan inne på Käringön samma eftermiddag.

1928, efter många fler år som oceanångare och passagerarfartyg, gjordes hon om till valkokaren Skytteren av ett norskt rederi, men hamnade i så kallad kvarstad i Göteborg under andra världskriget och övertogs av rederiet Nortraship. Tyskland patrullerade bland annat svenska kusten och sänkte alla fartyg som gick mot England, en högst bidragande orsak till den stora ansamlingen vrak i svenska och danska vatten, och indirekt en anledning till att vi trots yrkesfiskets överkapacitet fortfarande har enstaka utposter där vi kan få torsk, bleka och långa i fin storlek.

Skytteren gjorde, tillsammans med ett 10-tal av Nortraships fartyg, den 1 april 1942 ett utbrytningsförsök med förnödenheter till den allierade flottan. En tidigare lyckad transport hade gjorts och det hade nu utlovats dimma som skydd, men tyskarna var förvarnade och attackerade konvojen. Två fartyg klarade sig till de allierade, sex fartyg sänktes och tre kunde återvända till Göteborg. Skytteren blev såpass skadat att kaptenen valde att sänka fartyget utanför Måseskär. En besättningsman omkom, övriga 110 togs till fånga och sattes i tyska fångläger.
Valkokaren med sanslöst mycket fisk ovanför vraket samma dag vi fick fisken ovan. Som ni kan utläsa av ekolodsbilden är djupet 72m och toppen på vraket ligger på ca 56m. Den snygga konturen av vraket fås när man kör över vraket i jämn fart.

Det problematiska med att sanera vraken är dels den enorma kostnaden, dels risken för miljöskador, samt även det stora juridiska problemet kring ansvarsfrågan. I S/S Skytterens fall försvåras det hela av att ägarbolag saknas, samt att fartyget sänktes under krigstid, vilket ytterligare försvårar rättsläget. På myndighetsnivå är det ingen som bokstavligt talat ens vill ta med tång i vraket, och vad jag vet har frågan gått via gamla miljöministern Andreas Carlgren via regeringen till Sjöfartsverket, varpå sistnämnda myndighet har konstaterat att lagstiftningen är oklar. Fortsättning lär följa...

/Markus

2 kommentarer:

  1. Borde det inte gå att starta en insamling för sanering av vraket? Borde finnas både privatpersoner myndigheter och företag som kan tänka sig att skänka en slant. Det ligger ju i allas intresse att få bort oljan från vraket.

    SvaraRadera
  2. Jag minns att jag såg en siffra på uppemot flera hundra miljoner kronor för att sanera de mest problematiska vraken. Extremt dyrt. Åtminstone tiotals miljoner per vrak. Svårt att samla in sådana belopp.

    /Markus

    SvaraRadera