Själv har jag varit båtburen det sista, tyvärr utan fiskespö i båten... Mitt portabla ekolod (Lowrance X52) har dock varit till stor hjälp under våra provtagningar och under onsdagen kommer nya Minn Kota 55-pundarn att luftas då vi har en del transportsträcka till provtagningsplatsen med Göteborgs Universitets fina Linderbåt. Det är ju nästan straffbart att INTE ha med ett fiskespö då... Kameran har hursomhelst varit med hela dagen, med ovanligt fina motiv för att vara en tisdag på kontoret! :-)
Flodpärlmusslan är en indikator på att vattnet är av god kvalitet, men tyvärr är föryngring relativt ovanligt i södra Sverige. Inte bara bra vatten krävs för detta (bra pH, liten övergödning mm), utan även bestånd av öring. Flodpärlmusslans larv lever nämligen sina första ca 8-9 månader som (harmlös) parasit på gälarna på öring, och ibland lax, innan den fäster till lämpligt bottensubstrat och utvecklas till en mussla. Migrerande (vandrande) öring hjälper sedan bestånden att spridas, inte minst uppströms.
Flodpärlmusslan har även ett enormt symbolvärde och är en så kallad flaggart inom naturvården, vilket innebär att den är en "populär" och skyddsvärd art, vilket av biologer och naturvårdare utnyttjas för att få gehör för vissa skyddsåtgärder (reservat, skyddsområden etc.) som annars skulle vara svårare att få igenom. Andra klassiska exempel på flaggarter är panda, delfin, lax och pilgrimsfalk.
På samma strandbrink lyckades Johanna vaket hindra mig (tack snälla) från att utforska vad jag trodde var ett gammalt minkhål eller liknande (se bild ovan). Johanna har jobbat extra många år på Anticimex och högg direkt tag i min arm innan skadan var skedd. En inzoomning med kameran från säkert avstånd avslöjade faran:
Vi trodde nu att vi hade haft tillräckligt med "animal encounters" för en dag, men inte! På väg upp till bilen, fortfarande med kameran runt halsen, lyckas jag ta några bilder på denna mus av okänd art.
Stackarn låg väl och solade i gräset på traktorvägen i det sista höstljuset när två biologer och förmodade djurvänner så när höll på att skicka mususlingen till sista vilan i gnagarhimlen. Den stannade chockat upp efter att precis ha klarat av en stövelsula i storlek 44, bara för att då få en fotoblixt lika stark som solen rakt i nyllet.
- Som ett rådjur framför helljuset, som en lumparkompis en gång beskrev det efter ett eldöverfall i lumpen...
Efter jobbet blev det en kvällsvandring längs en liten bäck på hemmaplan. Nästa sommar ska vi göra en del fiskevårdsarbete på en sträcka, varför en inventering av lämpliga områden för utläggning av sten och grus var nödvändigt inför kommande budgetdiskussioner ;-)
Lite lek med kamerans slutartid fick fjädermyggorna att se ut som en liten snöstorm.
Kvällen avslutades med en snabbtitt vid Rolfsån och SSG:s fina flugfiskesträcka i Hjälm. I bakgrunden syns Rolfsåns utlopp från det fina gäddvattnet Stensjön. Märkligt nog var jag enda SSG:aren på platsen, trots att det var näst sista fiskedagen för säsongen. Det låga vattenståndet, ytterligare reglerat av Ålgårda kraftverk, har inte direkt påskyndat uppgången av lax och öring på sistone och torde vara en förklaring till att ingen fluga blöttes i strömmen denna kväll.
/Markus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar