Givetvis returnerades knaggrockan snabbt efter några foton för att man skull kunna artbestämma den ordentligt. Knaggrockan är som de flesta vet fredad.
Det var Thomas son Mattias som fotade. Enligt fångstmannen själv var det en ren slumpfångst. Efter detta väcktes dock intresset till liv hos flertalet specimenjägare, men då med den relativt vanliga klorockan som mål. "Art-Kjell" Eriksson bottenmetade i slutet av februari med räka i samma område som knaggrockan fångades i, när han efter lite rabalder lyckades få en klorocka på prick 1kg. Han fick då väldigt god assistans av Glenn Storkaas och Jörgen Karlsson som hjälpte till med att borra upp hålet, väga fisken samt ta några foton innan fisken därmed kunde returneras. Glenn hade dessutom vänligheten att skicka bilderna till mig. Stabil insats av dessa grabbar alltså.
I samma veva (25/2) tog Danne "Kattmannen" Lundqvist två mindre klorockor innan fiskebroder Robert Pedersens fästmö Anneli Särnblad fick en på 450gr. Bilden på Anneli har jag fått av Robert.
Efter detta har dessutom Robert själv lyckats få en klorocka efter fortsatt satsning, samt att Danne Lundqvist lyckats ta ännu en (14/3)! Räkna med att det kommer att bli satsningar på klorocka i Gullmarn framöver... Ett tips är att rockornas ganska långsamma stil kräver ganska långsam drift, eller kanske ännu hellre fiske från ankrad båt. Det stationära bottenmetet från is, som utan tvekan firat triumfer denna vinter, är ett tydligt tecken på detta.
När jag pratade med Thomas Schagerlind berättade han även om hur han under åren sett det fina koljafisket försvinna från Gullmarsfjorden. Enligt Thomas sammanföll "koljakraschen" med det faktum att man i slutet av 90-talet började tråla räka ordentligt i Gullmarn. Mycket riktigt återfinns den sista Gullmarsregistrerade storfiskkoljan i Sportfiskarnas Storfiskregistrering 1997, ungeför samtidigt som man enligt Thomas började ett intensivt räkfiske. Thomas har hört rapporter om hur trålarna det första året fick 1500kg kolja i ett enda tråldrag! Fruktansvärda siffror om detta skulle stämma, och vem som helst förstår vad det skulle innebära för ett bestånd i en isolerad fjord. Faktum är att vårat klubbrekord på kolja i Kungsbacka Sportfiskeklubb är just en ismetad granning på 1886gr tagen vintern -97.
Om någon har mer fakta kring just detta kan man skicka ett mail till mig.
Hälsningar Markus
Ruggigt fina dom är knaggrockorna. Verkar som det bara är att åka ut och hämta rockorna, även om våra försök inte riktigt tydde på det :)
SvaraRaderaOm koljans försvinnande i samband med trålningen stämmer lär ju inte nätfiskeförbudet i Gullmarn göra någon större skillnad. Nu verkar det ju visserligen vara krav på rist om man skall tråla där.