Efter presentationen av programmet, när själva sändningen börjar till de vackra synerna av Jockfall i Kalixälven, ackompanjerades inledningsscenerna av musik från svenska gruppen The Knife och en av deras kändaste låtar - Silent shout. Slump? Knappast. Er cyniske bloggare ser två möjliga förklaringar till musikvalet:
- Fiskar (läs: laxar) kan inte skrika eller protestera. Därav min koppling till detta blogginläggs rubrik. Det som inte syns (och hörs) finns inte, det är vardag för den som jobbar med miljöfrågor under ytan. Regeringens senaste miljöbudget, med nedskärningar som gör mig mörkrädd, är ett exempel på det.
- En hyllning till amerikanska Rachel Carsons Tyst vår, en klassiker i miljösammanhang ungefär i klass med Bibeln för religiösa och Dostojevskijs Brott och straff för moralfilosofen. Nästan iallafall. Isabella Lövin, den svenska journalisten och numera EU-parlamentarikern (Mp), fick bland annat Stora Journalistpriset för sin bok om den europeiska fiskeripolitiken. Tyst hav hette den, vars titel såklart också är en hyllning/anspelning till miljökämpen Rachel Carson. Det är iallafall jag övertygad om.
Nog med filosofiskt dravel. Eftersom turen med Vandia blev inställd pga kraftig blåst får det bli en sväng på byn istället. Hade dock föredragit det förstnämnda. Jo, nytt världsrekord på större kungsfisk verkar det också ha blivit:
http://www.eu.purefishing.com/blogs/no/asgeir-alvestad/2012/11/24/verdens-storste-uer-fanget/
/Markus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar