Foton från elfisken

Jag har den stora förmånen att periodvis få ha stövlar på mig på jobbet. En tjänsteförmån, som jag brukar skämta. Augusti-september är en hektisk tid för de flesta "gröna" biologer då allt fältjobb ska hinnas med under kort tid, bland annat de så kallade elfiskena. I år har vi hunnit med allt ovanligt bra på grund av de extremt låga vattenflödena på västkusten. Höga flöden gör att man inte kan elfiska.

Vid elfiske fiskas en strömsträcka med elström, en standardiserad metod som tillfälligt bedövar fisken som då enkelt kan fångas in, vilket gör att man kan beräkna tätheterna av framförallt laxfisk i rinnande vatten. Oftast fiskas exakt samma sträcka varje eller vartannat år. Provfiskena kan ha olika syften och oftast är det en ren inventering inom regionala eller nationella program för att följa upp kalkningens effekter i vår försurade region, men det kan också handla om annan miljöövervakning eller insamling av fisk till provtagningar. Metoden är en viktig del av den svenska miljöövervakningen i sötvatten och vårt kontor fiskar ca 130 lokaler i västra Sverige. Nedan några bilder från senaste tiden.

/Markus

Hemmavattnet Rolfsån vid Gåsevadholms slott. 60 laxar på 17 meter.

Överst lax, under öring. Bägge årsyngel, det vill säga födda i våras kring maj. Kallas ensomriga eller 0+, där nollan står för åldern och plusset för en sommar.

Västkustens fetaste laxungar finns sannolikt i Munkedalsälven, ett näringsrikt och ganska varmt biflöde till Örekilsälven. Här en 2-åring (2+) som fått en bra start i livet.

Många obskyra små orter passerar man, här med chefen i de sydhalländska skogarna.

Örekilsälven, restaurerad sträcka. Insamling av laxungar för provtagning av förekomst av laxparasiten Gyrodactylus salaris. Om vi hittar misstänkta angrepp skickar vi fisken/parasiten till Norge för vidare analys. Örekilsälven är fortfarande ren, ihop med bland annat Kungsbackaån och Rolfsån.

Munkedalsälven. Protokollet skvallrar om lax, mört, öring och ål i fångsterna.