måndag 18 augusti 2014

Sportfiskarnas Storfiskregister - världsunik kunskapskälla (och tävling för vissa?)

Under 1960-talet började sportfiskarna Benkt Hanefors, Arne Broman och Olof Johansson fundera i banorna kring någon sorts registrering av stora fiskar. Influenserna kom från England. Där hade man en sådan registrering och den legendariske metegurun Arne Broman hade lärt sig metets grunder där. Efter en ordentlig övertalningskampanj hos sportfiskeförbundet (Fritidsfiskarna hette de då), där Benkt Hanefors dessutom satt med i förbundsstyrelsen, fick man 1971 slutligen gehör. Alla som spöfångade en fisk över den artens tufft satta minimivikt kunde anmäla den till Storfiskregistreringen, precis som nu. Förbundet Sportfiskarna utfärdar dessutom de officiella svenska sportfiskerekorden.

 På en fråga vad som var syftet med Storfiskregistret svarade Benkt:
"–Att samla fakta och data med geografiska uppgifter, hur stora de kunde bli och så vidare. Tanken var att vi skulle bidra med detta. Det är ju dessutom tillgängligt och sökbart för alla. Det har verkligen varit till stor nytta med så många fiskar i databasen."
Foto: Göteborgs Havsfiskeklubb

Benkt lyfte särskilt fram Olof Johanssons håbrand och Kurt Stenlunds fantastiska insjööring (bägge är nuvarande svenska rekord) som särskilt minnesvärda fångster, ihop med Fehmi Varlis omtalade 27-kilosgädda från Järnafjärden, som till slut underkändes som svenskt rekord (men det är en annan historia). År 2000 tog Håkan Brugård över och då hade hans föregångare Benkt Hanefors (då 75 år gammal), Jan Olsson och Lasse Söderberg registrerat drygt 12 000 fiskar under de första 29 åren! Efter detta har Håkan Brugård hunnit se anmälningsförfarandet bli digitalt, med alla fördelar det innebar, samt lämnat över stafettpinnen till nuvarande storfiskregistrerare Nicka Hellenberg.
Foto: Göteborgs Havsfiskeklubb


Under åren har registret fyllts på med storfiskar och registret innehåller idag fantastiska 29 000 fiskar. Under sommaren har förbundet Sportfiskarna ytterligare byggt om registret och man kan nu skräddarsy sin sökning av storfiskarna efter ett stort antal parametrar som längd, fångstdjup och bete, samt sortera resultaten efter exempelvis vikt, fångstvatten eller tid. Eller som Benkt Hanefors uttryckte det när Storfiskregistret fyllde 40 år:
"–Den som ger sig tid och går igenom materialet kan verkligen få fram intressanta uppgifter."
Foto: Fiske-feber nr 1/2011

På senare tid är det inte bara mängden storfiskar som ökat, utan också antalet storfiskare som utmärker sig och anmäler fiskar. I teamet ser vi de olika minimivikterna för storfisk som en extra sporre på vissa fiskepass. Flera av oss ligger kring 20 eller fler anmälda storfiskarter, vilket får anses som ganska många. Framförallt är det en extra sporre att ibland göra någon udda artsatsning, att utmana och tävla lite mot sig själv, men också att kunna hjälpa en teamkamrat till en ny storfiskart. Isfiske efter klorocka och kikfiske efter piggvar är exempel på fiske som är helt beroendeframkallande och som vi fastnat för, oavsett hur många "regg" vi än fått.

Många av de otroligt duktiga sportfiskare som fångat 20-30 eller ännu fler storfiskarter i landet har samma inställning. Men inte alla.
Det finns de som mer ser det hela som en tävling, eller som inte skyr några medel för att uppnå sitt mål - en ny storfiskart. Som slutar med sin satsning i samma stund som de får sin nya art, oavsett hur kul fisket är. Som inte drar sig för att lägga all ledig tid på att snoka reda på positioner, men som aldrig ger något tillbaka. Som alltid väntar så länge som möjligt med sin anmälan av storfisk för att hålla det hemligt för alla andra. Är det att föra fisket framåt? Avgör själva.

Är det schysst att knacka dörr i ett helt hamnområde för att jaga reda på en GPS-position på ett "superhett" nytt område i Öresund för lerskädda över storfiskgräns? Långt ifrån olagligt, men åtminstone över skamgränsen och då har jakten på nya storfiskarter tveklöst gått lite långt, tycker vi i teamet och många andra med oss. Avgör själva.

I vilket fall: fortsätt med era anmälningar till Storfiskregistret. Det är en helt unik kunskapskälla. Som medlem i Sportfiskarna har du tillgång till hela registret.

/Team Isola

3 kommentarer:

  1. Veldig bra artikkel! I Norge har vi "specimenjakten", som ikke har like høy status og konkurranseelement som hos dere. Men de samme problemene dukker opp i vår største konkurranse blant arts- og specimenfiskere, nemlig "NM i sportsfiske". Mange vennskap har gått dukken over halvdårlige seiplasser, og det er jo mest trist.

    SvaraRadera
  2. Spot on! Både artikkel og svaret til Irvin. Er det rart det er krig i verden? Jeg håper vi kan få til noe i nærheten av Storfiskregisteret i Norge, også. Supert og tradisjonsrikt initiativ.

    SvaraRadera
  3. Jag pratade en del med Irvin och Björn i Langesund senast och Norge har en del att jobba på med saker som förbundets verksamhet, fiskevårdsverksamhet och storfiskregister ;-)

    Givetvis kan ni bolla frågor kring ett liknande register med oss på sportfiskeförbundet i Sverige. Vi har ju exempelvis en funktionell teknisk plattform. Ett välskött register är tveklöst en oerhört intressant informationskälla!

    /Markus
    markus.lundgren@sportfiskarna.se

    SvaraRadera