BRUGD UTANFÖR KUNGSBACKAFJORDEN!

Förra lördagen 26/10 när vi var ute och vittjade hummertinorna fick vi vara med om något väldigt unikt. Strax utanför Kungsbackafjorden fick vi plötsligt syn på en stor trekantig svart ryggfena. Avståndet var ca 100-150 meter från båten. Vi såg fenan i profil i runt 10-15 sekunder och det slog oss båda hur stor fenan verkligen var och våran spontana tanke var att det inte kunde vara något annat än brugd. Gissningsvis så var fenan minst 70-80 cm hög.

Formen, storleken och färgen gjorde att vi snabbt kunde utesluta valar, späckhuggare, sillhaj med mera. Fisken simmade dessutom mot strömmen som för dagen var ganska kraftig vilket talar emot klumpfisk. Vi smög med båten mot den men dessvärre försvann den då. Fisken dök senare upp ett par hundra meter söderut för att sedan försvinna.

Sammantaget så kan inte detta ha varit något annat än en brugd. Vi har tidigare sett klumpfisk, späckhuggare och det mesta i valväg i svenska vatten och detta kunde inte liknas vid något vi tidigare sett. Som vanligt under hummerfisket låg mobilerna i innerfickan och det hela gick för fort för att hinna fota.

//Markus & Mattias

TREVLIGT RÖDSPÄTTAFISKE I ÖRESUND!

I lördags var Kungsbacka Sportfiskeklubb på den årliga rödspättaturen i Öresund. Magnus, Mattias och undertecknad från teamet var på plats. Som vanligt chartrade vi Vandia i Helsingborg för 25-talet KSK-are. För ovanlighets skull för att vara en KSK-tur var vädret alldeles utmärkt, med svaga vindar och en ganska ljummen sensommarbris.

Dagen bjöd på ganska bra fiske och lättfiskade förhållanden på grunt vatten. Även om det periodvis var lite trögt hittade vi enstaka fläckar med rödspättor. Inga bjässar, men rödspättorna ramlade stadigt in hela dagen och många av dem var i fin storlek och fick hänga med hem. Alla ombord fick rödspätta, såvitt jag såg. Enstaka skrubbor och ganska många riktigt fina sandskäddor liksom vitling, knot och fjärsing fick syna däck. Dessutom fick Mattias en fin fenknot på dryga 300 gr som snabbt vägdes och fotades innan den fick simma åter.

-Det här måste vara en knot, sa Mattias snabbt strax efter hugget!

Dagens största rödspätta (given prestigetävling på KSK-turerna) tog Magnus. Vikt: prick 900 gr. I juniortävlingen kunde både Alex och Gunnar dra sin första rödspätta någonsin, en riktig succé! Dock visade Magnus grabb Melker att storfiskargenerna har nedärvts på Y-kromosomen, när han vann juniorklassen med en fin rödspätta på prick 500 gr. Bra jobbat!
 
//Markus

ISOLA SÖKER BÅTFÖRVARINGSPLATS FRÅN 1/9

Tyvärr kan vi inte ha kvar Isolabåten, en Ryds 600 Big Fish, i ladan där vi haft den under många år. Vi söker därför från 1/9 en ny plats för trailer + båt i Kungsbackatrakten och är tacksamma för alla konkreta förslag. Eftersom vi har båten på trailer i princip året runt och använder den mycket har vi följande önskemål:

# Full tillgång till båten efter midnatt, tidiga morgnar etc.

# Tillgång till el för att ladda batterier

# Viss avlastningsyta (kylbox, ankarlina, vinterdäck etc.)

# Gärna nära Kungsbacka

Skicka ett pm, annars ring Markus 0708-536322 eller Magnus på 0730-262636. Tack på förhand!

RAPPORT 10-GRADARN 19-20 JULI

POTENTIELLT SVENSKT REKORD, MISSTÄNKT TAPPAD HÄLLEFLUNDRA & STORLÅNGOR!

I förmiddags anlöpte vi i svensk hamn igen efter ett dygn ute på 10-gradarn. Vi hade bestämt oss för att börja med att testa en plats där vi tidigare fått riktigt fina långor. Med hjälp av vår frontmonterade elmotor från Motorguide kan vi placera båten med meter-precision på fläckar med hårdbotten där långan ofta står.

Det tog inte lång stund innan långorna meddelade sin närvaro, efter endast 15 min fiske får undertecknad en långa på 15,5 kg. Rickard vill inte vara mycket sämre utan kontrar några minuter senare med en 14-kilos. Vilken start, 2 långor över 14 kg på mindre än 20 minuters fiske. Vi har tidigare fått långor över 20 kg på denna plats så chansen för riktigt fin fisk finns. 

Rickard som normalt är sylvass på långafiske visar även denna gång vart skåpet skall stå med en riktigt fin fisk på 21 kg, som därmed höjer hans tidigare pb på 19,5 kg. Totalt fångar vi 4 långor över 13 kg samt ett gäng lubbar och någon mindre långa på ett par timmars fiske. En riktigt fin start.

Vi beslutar oss sedan för att gå lite djupare och satsa på håkäring, hälleflundra och blålånga. Vi valde att köra första timmarna med elmotorn för att under tiden ta ett beslut om vart vi skulle lägga oss under natten med traditionell ankring. Vi började på en kant som stupar från 450 m till över 500 meters djup.

Väl på plats pendlade djupet på ekolodet mellan 450–500 m trots att vi endast rörde oss någon meter. Detta innebar att vi låg mitt på kanten, vi låg perfekt med andra ord. Jag krokade ganska omgående en rätt så stökig fisk som vi misstänker var en liten håkäring, den släppte dessvärre efter en liten stund. Jag gick efter det ner i båten för att försöka få några h sömn, något som är lite av en bristvara här ute.

Jag väcks dock av ett jäkla tjoande från däck av Magnus och Rickard, ”Detta måste vara hälleflundra”. Rickard har under uppvevning från botten, fått ett kraftfullt hugg 50 meter ovanför botten av en fisk som är tung och fightar bra. Efter 10 minuter händer dock det som inte får hända, fisken kliver av. Vi kan inte vara helt säkra på att det verkligen var en hälleflundra men enligt oss så finns det inga andra arter här ute som jagar ikapp ett tackel såpass högt ovanför botten och dessutom fightar på det sätt fisken gjorde. Surt, två bra fiskar tappade under sista delen av dagen.

Vi väljer efter detta att förbereda ankringen för natten. Vi fokuserar på en kant där kompisarna i Team Navia har haft fint fiske och där vi själva fått både blålånga och håkäring tidigare. Ankringen går enligt plan och båten placerar sig perfekt precis ovanför kanten. Ganska omgående hugger en fisk på mitt tackel som visar tecken på håkäring, även denna fisk väljer att kliva av efter ett tag. Ytterligare en förlorad bra fisk...

Kl. 01 väcks Magnus av en knarrande rulle och även denna gång är det håkäring. Efter 40–45 minuters fight kan vi säkra turens första haj vid båtsidan. En fin fisk på 240 cm som enligt uträkning via formel väger ca 120 kg. Ny art för Magnus i svenska vatten! Samtidigt som den fisken ligger säkrad vid båtkanten knarrar det till i min rulle. Magnus och Rickard tar hand om den redan säkrade hajen medans jag fokuserar på mitt spö. I mothugget möts jag av en massiv tyngd, inte i närheten av något vi tidigare varit i här ute. Jag sa direkt att det är väldigt tveksamt att vi ens får upp den här fisken, den kändes helt enkelt för stor.

Det tog 15 min innan jag ens kunde lyfta fisken och därefter gjorde den 2–3 15-metersrusningar. Tyngden från fisken var helt enorm och jag trodde faktiskt inte att det skulle gå vägen då jag i princip inte fick in någon som helst lina. Jag märker dock efter en stund att jag långsamt vinner lite lina och efter 60 minuters fight där jag givit precis allt jag har bryter tacklet ytan.

Jag är helt färdig och backar undan så att Magnus och Rickard kan dra in tacklet. Hajen som efter en stund bryter ytan är helt enorm, det är ett riktigt monster som kommer upp. Det tar oss en bra stund att säkra den längs båtsidan då den var riktigt stökig. Vilken fisk!

Håkäringen mäter 335 cm i längd och 150 cm i omkrets. Vikten beräknas till mellan 260–285 kg, beroende på vilken formel man använder. Vi inser snabbt att vi har att göra med ett nytt potentiellt svenskt rekord då längden på det nuvarande rekordet är 282 cm. När vi tagit ett par snabba bilder släpper vi hajen som lugnt simmar ner i mörkret igen. Vilken fisk, vilken avslutning.

Efter detta tar vi lite välbehövlig vila och drar på morgonen upp ankaret för att sätta kurs mot svenska kusten igen.

/Mattias

RAPPORT 10-GRADARN 13-14 JULI

I lördags åkte Markus, Mattias och Johan Thörnäs ut mot de stora djupen på 10-gradarn, drygt 40 sjömil från svenska kusten. Vi började direkt på ett område som var hett sist vi var ute, en bra bit söder om ”riktiga” 10-gradarn. Vi kan direkt säga att för den som kör runt med en bra givare och spanar längs kanterna av Norska rännan så finns det helt obegränsat med fiskeplatser där ett sportfisketackel aldrig släppts ner. Vi letar efter kanter och inte minst hårdbotten som ger bra eko på skärmen. Hela turen fiskade vi på ca 400–520 meter, förutom vid blåkäftfisket på hemvägen som är klart grundare.

Snabbt blev vi varse att lubben fanns på plats, medan ”rookien” Johan aviserade att han kämpade med något tungt men utan ryck. Tveklöst vitrocka, tyckte vi andra. Mycket riktigt, efter att Johans Fladen Solid Carbon-spö fått kämpa hårt kunde han kryssa av drömarten vitrocka. Succé redan! Och inte nog med det, kort efter nästa nedsläpp kom vitrocka nr 2! Efter bara en timmas fiske kunde alltså Johan stoltsera med vitrockor på 7,7 samt 8,8 kilo.

Kvällen fortsatte med några lubbar innan Johan drog i något tyngre. Eftersom han fick in lina men spöet fick kämpa ända ner till butten misstänkte vi snabbt håkäring. Efter 5–10 minuters pumpande kom första rullningen, alltså den typiska rörelsen när håkäringen slingrar sig och rullar upp för linan. Efter kanske 10 minuter valde hajen tyvärr att kliva av. Med tanke på Johans redan då goda erfarenhet av välkänt blytunga vitrockor samt hajfångst senare under fiskedygnet kan vi nog fastslå att det var en håkäring i tresiffrig vikt.

Det gick snabbt att skaka av sig förlusten när det senare på kvällen plötsligt gick upp en stor vikval precis vid båten! Dessa är större än grindval, som vi relativt ofta ser ute vid 10-gradarn. Vikval hade ingen av oss sett innan – otroligt kul! Den är klart större än vår 6-metersbåt. Dock gjorde valen direkt en dykning rakt ner under båten och Johan kände skrapen mot linan. Just vid detta tillfälle låg vi still med hjälp av vår Motorguide-elmotor, men är man uppankrad finns såklart risken att fisken drar in i ankarlinan. Den uppenbart mycket nyfikna vikvalen fortsatte med ett varv runt båten innan den försvann, innan vi ens hade hunnit ta fram mobiler eller kamera. Plötsligt skriker det till i Markus rulle och linan skär plötsligt av i sidled. Helvete, valen är under båten igen och har simmat in i linan! Linan skriker av rullen och det är inte mycket att göra annat än att hålla i max. Valen tycks inte vilja komma tillbaka mot båten och linan skärs till slut av mot valens sträva hud. Högst sannolikt sjönk resten av tacklet till botten. Att drilla val på spö är en upplevelse man helst slipper…

Under natten ankrar vi upp med ankare och lina. Mackan går och lägger sig vid midnatt medan Mattias och Johan fiskar vidare, med enstaka lubbar som följd. En nattlig segelbåt på kollisionskurs verkar inte ha sett våra ankringsljus utan får en ficklampsljuskägla i ansiktet och byter då kurs. På morgonkvisten väcks Markus abrupt i sin skönhetssömn av Mattias och Johan – håkäring vid båten! Mycket riktigt har Mattias dragit i en håkäring nere i bråddjupet. Vid en längd av 145 cm och en uppskattad vikt på kanske 25 kilo är den en blygsam fisk i förhållande till maxvikten på över ett ton, men vad spelar det för roll när vår första håkäring i svenska vatten är landad?!

Efter fortsatt morgonfiske och lite kort sömn för Johan och Mattias beslutas att runda av djupfisket för att testa lite blåkäft på hemvägen. Innan detta hojtar plötsligt Johan till när en fena syns kryssa runt inte långt från båten. Brugd? Håbrand? Nej, en klumpfisk! Detta syns tydligt på den lite vaggande gången i vattnet. I den svaga strömmen är den på väg rakt mot oss! Eftersom vi är uppankrade kan vi inte röra oss utan får hoppas att kursen fortsätter. Tyvärr skräms klumpfisken av några trutar och stormfåglar och irrar vidare på sin färd med strömmarna genom världshaven. Vikten uppskattades till kanske 10 kilo, men den var aldrig närmre båten än ca 10–12 meter så det var svårt att avgöra. Vettigaste fotot är på dess fena – se nedan.

Innan vi ger upp djupfisket släpper Mackan ner till botten för första gången på hela turen. Faktum är att de två vitrockorna, håkäringen och de sex lubbarna i vikter från ca 9 kilo till toppfisken 11,5 kilo alla är tagna av Mattias och Johan. Anledningen till att veva upp en del är att ha chans på blålångan som ofta går pelagiskt. Vi hade en del märkliga hugg en bra bit upp från botten, bland annat en fisk i mellanstorlek (ingen liten blåkäxa men inte heller så stor som en typisk lubb = 10 kilo) som Mackan vevade upp kanske 150 meter innan den släppte. Troligtvis var det blålångor under denna period med en del hugg och fisk som satt på några vevtag innan de släppte. Efter ett dygn till havs kan Markus dock efter bara 10 minuters bottenfiske kroka på en vitrocka på 9,0 kilo.

Vi kör upp ankaret och tar oss upp mot blåkäftstället. Vi ville att Johan skulle få ytterligare en art. Väl på plats visade det sig att blåkäften var på hugget och vi kunde alla få med blåkäft hem till middag. Det Johan inte hade nämnt var hans stora mål att fånga en lubb över 10 kilo (toppfisk 10,1 kilo) samt drömarterna vitrocka och blåkäft. Snacka om lyckad måluppfyllelse! Dessutom lyckades han med bedriften att fånga två blåkäxor på samma enkelkrok. Sammantaget en mycket lyckad tur i trevligt sällskap, med bra fiske och härliga naturupplevelser!

ISOLA-MATTIAS 25 ÅR!

5 juli fyllde teamets yngling Mattias Jonsson 25 år! Vi som känner Mattias vet att han gärna bortprioriterar sömn till förmån för fisketimmar och han tycker aldrig att vädret är dåligt. Visste ni förresten att han var yngst i Sverige med att registrera 20 arter i Sportfiskarnas storfiskregister? Några av dessa fina fångster ser ni bland bilderna nedan. 

Grattis på födelsedagen önskar teamkamraterna!

TEAMKAPTEN MAGNUS DURELL 50 ÅR!

Isolas teamkapten Magnus Durell har precis fyllt 50 år! Som ni ser på bilderna har han inte åldrats en dag sedan han tog Sveriges första skoläst som 30-åring 1999, en fångst som inneburit att han i havsfiskekretsar ofta kallas för "Lästen" eller kort och gott "Lästa". Grattis på födelsedagen önskar teamkamraterna!